Det blir aldrig som man tänkt sig

Omvälvande vecka. I onsdags när jag stod i Upplands Väsby på deras stadsbyggnadsdag, och skulle prata om nätverk och hållbara transporter inför 300 personer, ringde telefonen. Det var min bror som meddelade att min pappa dött under natten.

Min pappa Lennart var 88 år, och frisk, inte som en nötkärna, men nästan. Han hade i lördags haft en kräftskiva för några vänner, tillsammans med särbon Gertrud (min mamma dog för 8 år sedan). På tisdag gick han och lade sig, och på onsdag vaknade han inte.

Jag bestämde mig för att trots allt hålla föredraget, och sen ta mig hemåt. Arrangörerna sa att det var okej om jag inte kunde, men jag sa att det skulle fungera. Jag var dock tvungen att plocka bort en bild på min pappa som jag hade tagit för tre veckor sen när han fyllde 88, och som visade hur han alltid varit proffs på nätverk, med Rotary, Odd Fellow och sen ett år tillbaka nu också Facebook. Undrar hur många 88-åringar det finns där?

Direkt efter lunch skulle Magnus Lindqvist, trendspanare, prata, och sen var det min tur. Magnus höll ett proffsigt föredrag om att framtiden inte blir som vi tror, utan annorlunda och nästan alltid bättre eftersom vi människor är så uppfinningsrika och duktiga på att lösa problem. Så långt allt gott och väl.

Men sen började han en del av sitt föredrag på temat att hållbarhet känns trist som enda framtidsord, att stenåldern inte tog slut på grund av brist på stenar, och oljan därför inte kommer att ta slut eftersom vi blir duktiga på att med ny teknik krama ut mer etc. Dvs flera av mina specialområden.

Då var jag på väg att resa mig och åka hem. Jag kände liksom att kraften just då inte skulle räcka till att på ett bra sätt ta bollen som jag skulle gjort utan det dystra beskedet en timme innan. Då avslutade Magnus med fyra stycken råd för hur organisationer måste fungera för att kunna vara lyckosamma i sitt arbete med att innovativt möta framtiden. (I normalfallet skulle jag ha antecknat dem och kunnat skriva dem här). Och när jag då kände att alla dessa punkter stämde precis med hur vi alltid drivit Trivector så såg jag min chans och bestämde mig för att stanna.

Så jag kunde inleda med att jag varit med att starta ett framgångsrikt företag som nu snart har 80 anställda, som alltid levt efter de fyra principerna, OCH dessutom har hållbarhet både som mål och en mycket väsentlig del av affärsidén. Jag fick åhörarna på min sida kändes det som, och kunde fortsätta mitt föredrag som jag tänkt.

Det gick hyfsat och jag åkte sen pendeltåget in till Stockholm, och gjorde sen ett extremt undantag och tog flyget hem tillsammans med hustrun som också åkt tåg upp till Stockholm tidigare. Vi flög från Bromma, som jag anser borde varit nedlagd, och incheckningsprocedurerna fungerade som en på en grekisk ö, dvs extremt långsamt och lojt. Och det fanns folk där som skulle flyga till Växjö! Tänk att någon tycker det är lönt….

Vi kom hem så att brodern, jag och våra familjer kunde planera för de närmaste dagarnas mest akuta göromål. I går vi på begravningsbyrån, och lyckades också efter viss möda avsluta pappas Facebook-konto.

Idag har jag varit på dotterns presentation av sitt ex-jobb: Hållbar pendling till Malmö. Så från och med nu är vi två trafikplanerande civilingenjörer i familjen. Stolt.

Livet är det som kommer till dej medan du är upptagen med att göra upp planer, som John Lennon sa.