Resilienta företag och samhällen

– Regnen är mycket häftigare nu, och vindarna också, sa Malin igår när vi var på väg tillbaka till Lund från ledningens strategimöte i Trivector Traffic på Elisefarm ute vid Ringsjön. Vi hade ägnat en hel dag åt att diskutera hur vi skall möta framtiden i vårt företag. Kommer efterfrågan på våra tjänster att fortsätta att öka som de gjort de senaste två åren då vi växt med nästan fyrtio procent? Blir det allt mer verkstad när det gäller hållbara transportsystem?

Jag hade inlett med att säga att jag tror att det kommer att fortsätta. Trots att vi nog är på väg in i en av de allvarligare strukturella ekonomiska kriserna vi sett. Krisen som är en kombination av skuld-, girighets- och resurskris kommer att ta mycket lång tid att ta oss ur. Och enda vägen är ett byte till en ekonomi som innebär satsningar som tar oss ut klimat- och hållbarhetskrisen. Allt fler ekonomer och forskare pekar på att denna typ av satsningar är både nödvändiga, och dessutom mycket lönsamma. Det tycks också som allt fler företag förstår detta, det tycks fortfarande som politikerna är sist på banan. Men de har ju annat för sig: Ljugholt skall försvara sig, Björklund försöker springa baklänges in i framtiden (gör allt för att Sverige inte skall vara världens mest innovativa land längre), och nya miljöministern Lena Ek backar innan hon börjat.

Varje dag kommer rapporter om hur framtiden ser ut om vi inte omgående börjar minska våra utsläpp. Nu senast har Länstyrelsen i Stockholm lämnat sin rapport om ”klimatanpassning”, dvs alla de åtgärder som vi måste göra när klimatet ändras. Jag är så himla trött på alla dessa klimatanpassningsrapporter – de ger mig en känsla av uppgivenhet. Vi hinner eller vill inte ändra våra utsläpp, så istället skall vi satsa miljarder på att ”anpassa” oss med slussar, vallar etc. Framtidens dom över de beslutsfattare som inte i tid agerat kommer att bli hård.

Det vi behöver göra är att bygga resilienta, dvs ungefär robusta, system som klarar olika former av störningar. Oavsett om systemen är transportsystem, sociala system, städer eller företag. Det betyder inte samma sak som anpassning. Ett resilient system (termen kommer som många vet från ekologiska system) klarar störningar. För transportsystemet skulle det t ex kunna handla om att inte bygga sig fast i ett system som endast bygger på ett färdmedel som bilen, eller ett bränsle. Och om vi skall klara detta tror jag att vi måste bort från alla slagordsmässiga enfråge- åtgärdsstrategier. Inte ens att rädda klimatet räcker för att bygga ett hållbart samhälle. Vi har också frågeställningar kring energi, resurser och biologisk mångfald innebär lika stora utmaningar.

Och inte heller den senaste hajpen kring ”fossilbränslefritt transportsystem 2030” ger jag mycket för. I morgon skall jag prata kring detta ämne tredje gången på en månad. Sitter på tåget och funderar på hur jag skall uttrycka mig i morgon, när jag träffar riktiga miljöproffs, på Stockholms miljöförvaltnings plan- och miljöavdelning som har avdelningskonferens. Det blir väl som tidigare. Fossilfritt transportsystem 2030 är något som ingen tror på, varken forskare eller bilindustrin. Dessutom är det inte tillräckligt, även om vi skulle nå målet (hur nu det skulle gå till…).

Istället kommer jag att prata om allt annat man kan göra.