Lobba, lobba, lobba

Hela mitt yrkesliv har jag skrivit olika former av dokument som haft till syfte att ge mig, eller de organisationer jag jobbat för, framgång. Det har handlat om papers till tidskrifter och konferenser, forskningsansökningar och anbud på konsultjobb. Har alltid tagit detta arbete på största allvar, i sann övertygelse att dokumenten också bedöms på samma sätt.

På senare tid har jag börjat tvivla. En process som pågått några år tycks ha gjort att det nu ofta inte alls räcker med att skriva det bästa anbudet, eller forskningsansökningen etc. Nu krävs det ett stort arbete med lobbying för att komma ifråga. Du måste ägna mycket tid och kraft åt att prata med, och helst bli bekant med de som skall bedöma dokumentet. Du måste övertyga redan innan du skriver ditt anbud eller ansökan. Alla andra gör ju så.  Här kommer några aktuella exempel, där jag är övertygad att annat än dokumentet spelat roll:

(För de som tycker att jag bara pratar i egen sak och gnäller, kan jag tala om att jag pratat med många i branschen som tycker samma sak. Och att vi trots nedanstående så har vi på Trivector extremt mycket att göra…)

1) På Transportforum, trafikbranschens stora årliga mötesplats som var förra veckan, brukar vi på Trivector ha med mellan 15 och 20 föredrag. Eftersom vi jobbar med så mycket forskningsprojekt och strategiska utredningar, och har rykte om att göra bra presentationer, brukar vi alltid ha framgång med de förslag vi skickar in.

I år fick vi ”bara” med 12 föredrag, trots att de höll sedvanlig kvalitet. Och trots att jag lyssnade på ovanligt  många högst mediokra, ointressanta och oinspirerade föredrag. Och trots att det i programmet fanns gott om personer som höll två, tre föredrag, varav en del var standardföredrag de hållit tolv gånger före. Och jag satt en hel dag och lyssnade på föredrag om citylogistik, och så låg informationstäthet som det var där har jag sällan sett på en konferens. När jag pratar med folk så säger de att vi måste bli bättre på att lobba och sälja in oss hos de som har ansvar för de olika sessionerna.

2) Vi lämnade i våras ett anbud på en utvärdering av ett mycket stort forskningsprogram där staten lagt flera miljarder på forskning om it i fordon. Förfrågan var på mer än 25 sidor, med sida upp och sida ner med krav på anbudslämnaren. Vi klarade alla dessa krav galant, utom ett, men en sådan kompetens fanns i vårt nätverk så det var inte ett problem. Eftersom förfrågan var så omfattande lade vi mycket jobb på anbudet, och på att förklara hur vi skulle göra – och vårt anbud blev också 25 sidor tjockt. Men det kan väl vara ok för att utvärdera ett miljard-projekt?

Vi blev därför mycket besvikna när vi inte fick anbudet. Särskilt som de som fick det hade skrivit ett anbud på 1,5 (en och en halv) A4-sida! Och bland många andra brister saknade man den efterfrågade specialkompetensen. För ovanlighetens skull bestämde vi oss för att överklaga, och anlitade också jurist för ändamålet. I den korrespondens som följde i de olika rundorna framkom så många märkliga argument att man baxnar: ”nej vi tyckte inte att er metod var bra eftersom ni skulle intervjua ett tjugotal som varit inblandade i forskningen. Det har inte de tid till!” För att utvärdera ett miljard-projekt…..

Efter flera rundor fick vi avslag med motiveringen att det är helt ok att anta ett anbud på 1,5 sida för att utvärdera ett miljard-projekt, och att det är ok att strunta i de skall-krav man själv satt upp (eller rättare låtsas som de uppfylls trots att det inte kunde bevisas av dokumenten). Som skattebetalare ryser man. Men kanske hade nån annan varit bättre på att lobba?

(vårt anbud var på ca 900.000 och de som fick det på ca 750.000 om nu nån undrar, men det hjälper ju föga om man inte uppfyller kraven…)

3) Under snart ett års tid har LTH arbetat för att det forskningscenter om kollektivtrafik, som planeras, skall hamna i Lund. De anser helt enkelt att det är självklart, med tanke på att man har landets enda professor i ämnet, att man  forskat och utbildat i dessa ämnen betydligt mer än Göteborg och Stockholm, och dessutom är Skåne den region som lyckats absolut bäst i att  öka kollektivtrafikresandet, så här finns mycket intressanta forskningscase. Dessutom har både Stockholm och Göteborg fått flera liknande satningar inom trafikområdet.

Nu hör vi rykten att det redan är klart att centrat skall hamna i Göteborg, eftersom de ju lobbat mycket bättre. Och att det är så synd om västsverige nu när SAAB försvinner (har vi hört det förr?) Skåningarna får kritik för att de verkar så ointresserade och inte lobbat tillräckligt. Ansökan skall vara inne den 2 maj….

Är det nån som vet var man kan gå en kurs i lobbying?

3 kommentarer
  1. Osunt
    Osunt says:

    Jag har ofta reflekterat över att lobbying ofta ses som något positivt. Typ att det är ett bra sätt för politiker att lära sig om verkligheten å sånt.

    För mig är det bara ett pyttelitet steg ifrån korruption. Istället för att fatta så neutrala och optimala beslut som möjligt så blir man influerad av och tenderar att gå med den part som är bäst på att skapa sociala relationer/visa upp sitt budskap på ett personligt säljande sätt.

    I slutändan handlar det i 99% om att den lobbande vill få ut någon ekonomisk fördel oavsett om det innebär ett beslut som är optimalt för samhället eller inte.

    Svara
  2. Jan Wiklund
    Jan Wiklund says:

    Men herregud, med den styrning vi har här i landet betyder väl kunskaper och fakta ingenting? Tyckande och ideologi betyder mer, och marknadsföring betyder mest. Schlingmannisering!

    Svara

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.