Learning by fighting
På tåget hem från Göteborg efter en vecka i 190. Kom hem från Saalbach halv ett i måndags natt: Vi hade 3 fantastiska dagar med 11 grader varmt (klimatförändringar?) och sista dagen ösregnade det så det blev en dag i München istället. Och för min del inköp av en joddlarkavaj, ni vet den bayerska varianten med minikrage, och lagom mycket läderdetaljer och knappar i nån slags horn.
Upp tidigt i tisdags morse, iförde mig nya kavajen, och inledde med ett möte med Trivectors revisor, för att diskutera förra årets mycket goda resultat. Sen genomgång av diverse projekt och projektidéer med olika medarbetare. Väldigt mycket trevligt på gång. Jag hann också förbereda en del presentationer, innan läggdags.
Onsdagen började med ett möte med tre rektorer, Lunds Universitets Per Eriksson (som jag debatterade spårvägar med i höstas om nån minns), LTH:s Anders Axelsson, och Malmö Högskolas Stefan Bengtsson. Per hade ett stort stiligt tjänsterum i det vackra universitetshuset i Lundagård. Mötet var mycket bra och givande. Mycket bra möte, vars innehåll jag inte kan beskriva nu. Jag lärde mej ett nytt uttryck av Per i alla fall: ”learning by fighting”, och han syftade inte på spårvägsdebatten.
Hann cykla genom stan tillbaka till kontoret för ett par korta möten. Och så med cykeln till internationella miljöinstitutet där jag och mina kollegor i det kommande ”Urban Innovation Lab” (Maja Manner, fd chef för Institutet för Stadsutveckling och Anders Svensson, fd VD för White arkitekter) hade ett möte med Allan Larsson, som siste mars lämnar uppdraget som ordförande för Lunds Universitet. Vi pratade om Allans nya initiativ, i sitt hemmaområde Hammarby Sjöstad, att se till att det inte blir ”ett Skansen över 90-talets stadsbyggnadsidéer”, utan fortsätter att utvecklas. Vi hittade genast en del samarbetsarenor.
Cykeln tillbaka till Trivector, och Anders drog på bra. Sen hade vi ett längre möte för att dra upp riktlinjerna för detta nya initiativ, Urban Innovation Lab, som skall bli samarbetsplattform för att utveckla nya former för att arbeta med stadsutveckling, inte bara prata. Intresset för detta initiativ är redan stort. Åkte med Maja in till Malmö för ett möte på Regionhuset kring ett projekt i denna nya konstellation. Kan inte berätta om detta mycket spännande projekt heller. Tog tåget hem och satte mig att jobba med det seminarium jag hållit i idag. Stupade i säng.
Torsdag förmiddag på kontoret, med möten om vårt internseminarium på tisdag, som blir så spännade. Synd att det inte går att berätta av konkurrensskäl. Och så ytterligare ett möte med revisorn, och ett telefonmöte med Stockholmskontoret om ett uppdrag i Gävle där vi ser på hur väl man lyckats med sina hållbarhetsambitioner i nybyggda områden.
Och så satte jag mig på tåget till Göteborg. Jobbade varenda minut. Rusade upp på hotellet och slängde in väskan, och så upp till kontoret för en anställningsintervju. Och direkt efter den ett möte med regionen. Efter det upp på hotellet, lite mat och så genomgång av hela dagens seminarium. Somnade.
Tåget till Vårgårda gick 08.02 och seminariet där började 09.00. Det var en välbesökt konferens med titeln: Hur ser framtiden ut på cykel? Planeringen var gjord av Caroline Mattsson på vårt Göteborgskontor, och Annika Nilsson från Stockholmskontoret. Det handlade om hur Västra Götalandsregionen skall utveckla cyklingen. Flera intressanta föredrag, bl a av cykelutredaren Kent Johansson. Själv modererade jag det hela, höll ett föredrag om vem som är framtidens cyklist (vilket blir ett eget blogginlägg), höll i en workshop om hur vi kan göra vardagscyklingen roligare och höll slutligen i den avslutande paneldiskussionen. Kent Johanssons inlägg triggade många nya idéer, bland annat om ”the internet of bikes”.
Sitter på tåget och har 45 min kvar hem. I morgon skall vi hjälpa dottern att flytta från Lund till Malmö. Sen skall jag lägga mig med syrgas.
Kommer er Gävle-utvärdering att offentliggöras, och när? Jag är nyfiken på hur det går för min förr-förr-förra hemstad, där cyklister betraktas som ett irriterande problem, där det enda som växer är köpcentrumen och biltrafiken och där stans sista centrala markreserv bebyggs med radhus för tvåbilshushåll.