På fel väg

Efter en intensiv men kul vecka med föredrag på Copenhagen Business School och slutkonferensen av dansk-svenska projektet Ecomobility, invigning av SPIS (Spårvagnar i Skåne) nya kontor i Lund och Trivectors årliga påskseminarium på vårt Stockholmskontor, med föredrag, mingel och påskägg, sitter jag nu på tåget hem, efter ett givande ledningsgruppsmöte på förmiddagen.

I mitt föredrag igår hann jag till och med att lägga in ett citat från Riksrevisionens sprillans nya rapport ”Infrastrukturen – på väg mot klimatmålen?”. Så här står det:

”Väginvesteringarnas lönsamhet som bygger på trafikökningar genererar ökade koldioxidutsläpp svåra att förena med klimatmålen”.

Just det, det har vi påpekat i olika samt manhang i många år.

Man börjar med att konstatera att regeringen anser att det är politiskt prioriterat att minska utsläppen av växthusgaser från transportsektorn och bidra till minskad klimatpåverkan. Det är tydligt både i de transportpolitiska målen och miljömålet ”Begränsad klimatpåverkan”.

Ansvariga politiker borde gråta när de läser:

Först pekar man på att den transportslagsövergripande planeringen, som var syftet med att skapa Trafikverket, inte fungerat eftersom regeringen redan hade låst fördelningen mellan vägar och järnvägar och att trafikverkens möjligheter att påverka fördelningen mellan trafikslagen i praktiken var begränsad.  Och sen fortsätter det i samma stil rapporten igenom.

När trafikverket tog fram senaste åtgärdsplaneringen räknande man med att styrmedel enligt den sk EET-strategin skulle införas. Det innebar bla kilometerskatt för tunga fordon. Så blev det inte och därför underskattades koldioxidutsläppen från de föreslagan åtgärderna. Trafikverken har inte senare anlyserat vad detta innebär, men trafiken skulle ökat även med EET-åtgärderna……

Regeringens styrning lämnar stort tolkningsföreträde, skriver man, och fortsätter med att kollektivtrafik lyfts fram som viktigt medel, samtidigt som styrningen minskar. Klimatpropositionens mål om en fossiloberoende fordonsflotta är oklart, och det finns många olika tolkningar om vad det innebär. Och det finns sen en hel lång lista över andra begrepp och uttryck som inte är definierade: klimateffektiv, stegvis ökad energieffektivitet, inga nettoutsläpp 2050 osv.

Man framhåller att expertmyndigheterna är eniga om att effektivare fordon inte är tillräckligt, att biomassa är en begränsande faktor, att elbilarnas effekt beror på hur man räknar osv. I vissa scenarier blir utsläppen från elbilar lika stora som en dieselbil. Trafikverkets åtgärdsplanering räknar med att 2020 skall andelen elbilar vara 45% av nybilsförsäljningen. De sex andra källor man tittat på inkl kända forskare och IEA, ligger i snitt på ca 10%.

Man visar också att analys- och prognosmodeller som trafikverken använder underskattar koldioxidutsläppen i flera led.  Prognoserna har inte heller i tillräcklig utsträckning tagit hänsyn till effekterna av ny infrastruktur och inducerad trafik, skriver man. Man konstaterar att minst 20% av vägbyggena i senaste åtgärdsplaneringen skulle varit olönsamma om planeringen inriktats på ett transportsnålare samhälle, dvs ett av de mål man vill uppnå.

Och så fortsätter det rapporten igenom. Läsaren av denna blogg känner nog igen de flesta av resonemangen sedan fem år tillbaka.

Problemet med rapporten är att man fegar ur när man skall ge rekommendationer för vad man bör går att problemen.

Men jag tror ändå att rapporten kommer att få betydelse på så sätt att det nu finns svart på vitt i en statlig revisionsrapport att det helt saknas styrning för att vi skall gå i hållbar riktning. Som visar att det fortfarande bara är snaock och nästan ingen verkstad.

Ibland kan man bara älska revisorer. (Lätt för mig att säga som är gift med en..)