Bästa staden är den där man vill vara

Cyklade ner på stan idag för att handla i saluhallen och på torget. Fullt med folk överallt, trots lite lynnigt väder. Alla de nya restaurangerna i Saluhallen var fulla, köer vid de olika diskarna. På torget var det fortfarande mycket folk, trots att jag inte var där förrän halv två, det är ju lördag. Lund har en mycket levande torghandel. Fram till kl 15.00 när bilarna släpps in. Vilket de inte borde, gräv ner dem i ett p-hus under torget, och gör ännu större del av stan bilfri. Det är ju en av konkurrensfaktorerna – den attraktiva staden. Och den är till stora delar bilfri.

Cyklade vidare till Presstop och inhandlade Fokus, för att läsa listan över Sveriges bästa städer att bo i. Lund ligger på tredje plats, efter Habo och Knivsta, som ju inte direkt är städer. Så alltså bor jag i Sveriges bästa stad. Malmö däremot, har halkat ner hundra placeringar sen förra året och ligger på plats 284 av 290.

Listor är ju kul, och jag är tillskyndare av indikatorer av alla slag för att veta vilken riktning som utvecklingen rör sig i, avsett vilket område vi mäter. Men om indikatorer skall fungera måste de mäta det som är viktigt för att få en bild av det vi vill att de skall mäta. Fokus har mätt 42 stycken variabler inom områdena ”Att vara ung”, ”Att vara äldre”, ”Att ha familj”, ”Att arbeta” och ”Fundamentala variabler”.

Jag saknar en avdelning som skulle heta typ ”En stad att leva och trivas i”. Som mäter kulturutbud, trevliga stadsmiljöer, utbudet av restauranger, mingelfaktor och serendipitet på mötesplatser, blandningen av affärer (vi vill inte bo i likadana clone-towns med samma affärskedjor), antalet landmarks (som Lunds nya Domkyrkoforum), längden på gågatesystemet, andelen gång, cykel och kollektivtrafik osv.

För det är den här typen av faktorer som gör att även Malmö faktiskt är en attraktiv stad att bo i, och som gör att många yngre (och även äldre) flyttar från Lund till Malmö, även idag. Och som giriga fastighetsägare, och en del sega politiker i Lund, inte förstår hur man skall hantera.

Och det finns också i USA en inflyttning från villaförorterna till stadskärnorna som med detta lyfts i attraktivitet. I Sverige finns en trend att en yngre generation Y, 16-34 år tar körkort i betydligt mindre grad än tidigare och gärna bor i innerstäderna.

För det som fick mig att njuta av min lilla inköpstur på cykel i Lund idag är precis det som allt fler världen över tycks uppskatta allt mer. Attraktiviteten i stadslivet är allt det som de flesta av oss känner instinktivt är den goda staden. Att byta några ord med tjejen i ostdisken kring vilken av de baskiska getostarna som är bäst, prata med mannen på torget om att vi båda skulle äta lax, nypotatis, sparris och jordgubbar, är ju så underbart mycket mer intressant än att fylla kundvagnen på ICA Maxi.

Men det har mätningen i FOKUS inte lyckats fånga.

(Men tänk så olika man kan tänka om nya hus. De två nytillskotten i Lund som jag tycker lyfter stadskärnan gillar inte alla. När jag letade inför detta blogginlägg, hittar jag en blogg som tycker att dessa båda byggnadsverk är det fulaste han sett.)