Midsommar, torsk och nittonhundratalets framsteg

Det är midsommarafton och jag sitter under ett soltak på hotellets jätteträdäck och tittar ut över Medelhavet. Har just simmat en tur i havet och det var varmt och skönt. Det är cirka 29 grader i luften.

Vi har för första gången på typ trettio år övergivit släkt och väntraditionen att fira vid sommarhuset i Barsebäckshamn. Ibland orkar man inte vara motor även i privatlivet. Efter en ovanligt hektisk vår flydde vi helt enkelt för att få några dagar tillsammans. Vi har mest setts enstaka dagar mellan våra resor på senaste tiden. Flera gånger har vi mötts på den korta sträckan mellan stationen och hemmet i Lund. Den ena på väg hem, den andra på väg till nattåget. Jo jag vet, en del av de sparade utsläppen för alla mina tågresor i Sverige och Europa, går åt just nu.

Har redan läst ut sommarens första bok, bara det kors i taket. Det är Jan Guillous ”Brobyggarna”, första delen i hans nya romansvit om 1900-talet, och alla framsteg som skett där. En mycket bra bok, och inte bara för att den handlar om ingenjörer. Tre norska sjömanssöner, som i nittonhundratalets början utbildas till tyska diplomingenjörer i Dresden. Och som sen, på olika spännande sätt, hamnar i Afrika, Norge och London. När boken slutar är första världskriget just slut. Och jag vill genast läsa fortsättningen.

Det är tydligt att Guillou vill skildra alla de framsteg som gjorts under de senaste hundra åren. Ingenjörerna kan räkna ut det mesta, broar, lejonjakt, hur man fixar kvinnliga läkare, varför vissa inte blir sjuka av malaria osv.

Men vi får också ta del av kostnaderna för en del av framstegen: engelsmännens snabba järnvägsbyggande i Indien beror mest på att man ständigt skickar in tusentals nya kinesiska slavar efterhand som de gamla dör i sjukdomar. Men också i järnvägsbygget i Norge går det åt några liv.

Har redan börjat läsa en ny bok, som jag köpte på Kastrup: Boomerang av Michael Lewis. Lewis är en ekonomisk journalist som på ett mycket roligt och underhållande sätt beskriver den ekonomiska krisen. Har just läst första kapitlet som handlar om Island, landet som är så litet att alla känner Björk. Efter tusen år som fiskare skulle plötsligt alla framgångsrika män bli finansmän.

När regeringen på 70-talet delade ut alla islänningars allmänning fisken i fiskkvoter till de framgångsrika av fiskarna, och man kunde börja handla med dem, blev några av fiskarna mycket rika. Man kunde skicka sina söner på dyra utbildningar världen över. Fiskekvoterna blev ett sätt att omvandla torsk till PhD, som Lewis skriver. Och sen måste ju de högutbildade fiskarsönerna ha nåt mer utmanande att göra än fiskeri. Rakt in i investment banking. Och det gick ju som bekant så där bra….

Andra kapitlet som jag just påbörjat handlar om Grekland. Ett genomkorrumperat land där statstjänstemännen har tre gånger så hög lön som de privata.

Skall bli intressant att läsa Guillou när han kommer så långt i sin berättelse.

Och jag saknar inte matjessillen. Jordgubbarna och nypotatisen har bi redan njutit i flera veckor. Eftersom framstegen inom jordbruket gjort det möjligt.