Bussmänniskor gillar inte spårvagn
Idag har jag varit på ett seminarium som handlade om den färdplan för ”kollektivtrafikens roll i ett hållbart samhälle” som Svensk Kollektivtrafik och K2 (det nya forskningscentrat i Lund) skall ta fram. Trots att jag inte tyckte det kom fram särskilt mycket nytt, så var det naturligtvis många intressanta samtal och diskussioner.
Vid ett kaffebord kom jag i diskussion med en man från Volvo bussar. Han tyckte inte om spårvagnar. För att de inte behövs, och är dyrare än bussar. Var sur på oss på Trivector förstod jag, för att vi ibland tycker att spårvägar är en bra idé.
Han tyckte inte alls att de ibland kunde behövas av kapacitetsskäl, och gillade inte heller när jag berättade om hur jag i måndags på ett möte med fastighetsfolk hörde dem berätta hur fastighetsvärdena går upp med ca 1500 kr/kvm om man bygger spårvagn. ”Vi kan väl inte bygga spårväg för att fastighetsägarna skall tjäna pengar” sa Volvo-mannen.
Nej, försökte jag, men det visar ju hur en transportinfrastruktur, med samma typ av långsiktighet dom fastigheter och byggnader, värderas högre än en busslinje som kan flyttas enkelt. Han såg inte gladare ut för det.
Att några få busslinjer i Sverige har ett resandeunderlag som motiverar samma typ av kollektivtrafiklösningar som på hundratals städer över hela världen, verkar vara mycket provocerande för vissa bussmänniskor.
Men hallå. Spårvagnarna kommer att generera ett ökat resande som kommer att kräva fler bussar för matning till spårvägen, så ni behöver inte vara rädda. Och målet kan ju inte vara att gynna ett särskilt fordon, utan att förbättra möjligheterna till kollektivt resande. Ibland behövs tåg, ibland tunnelbana, ibland spårväg, ibland BRT, ibland vanlig buss och ibland anropstyrda småbussar.
Bussbranschens riksförbund har kört liknande tramsiga kampanjer mot spårvagnar. Det är verkligen trist att vissa bussmänniskor inte orkar lyfta blicken och se helheten är besvärande tycker jag. Rikta kanonen mot biltrafiken istället.
I dessa yttersta dagar är det inte populärt att tala om spårvagnar i Göteborg. Skandalen kring de italienska spårvagnarna kommer nog för lång tid framöver sätta P för fortsatt spårvägsutbygge i den stan.
Inte alls! På måndag tas första spadtaget för ettapp tre av Kringenprojektet i Göteborg som är en fortsättning på etapp två och kommer att innebära att spåren fortsätter från Skeppsbron längs älvstranden förbi Operan för att ansluta på nätet igen vid Drottningtorget. Påsåvis kommer hela södra älvstranden från Järntorget till Göta Älvbron att ha spårväg.
Det tror jag inte. Man kommer att hitta godtagbara lösningar på problemen och förhoppningsvis kommer nästa val av spårvagnsmodell att bli mycket bättre. Men visst, det som har hänt är givetvis inte bra. Det finns flera spårvägsutbyggnader under planering och de kommer att realiseras även om det kanske tar lite längre tid.
Av någon anledning är det lättare att glömma av alla misslyckade busstyper som finns. De kanske mest lyckade går på elektricitet…
Christer: Varför tror du att dom agerar så självbesegrande kortsiktigt? Normalt sett borde väl Volvo vara kapabelt att se till sitt eget bästa, tycker man. Eller har kvartalskapitalismen segrat här också och gjort företagsrepresentanter oförmögna att se längre än till nästa bokslut?
Leonardo: Man måste skilja på spårvagn (fordon) och spårväg (transportsystem). Om man i en offentlig upphandling har lägsta pris som urval vid inköp av fordon får man kvalité därefter. Tyvärr är många upphandlingar alltför fyrkantiga i sina urvalskriterier.
Ska man som representant av Volvo Bussar AB ens uttala sig? Med tanke på hur enormt bristfälliga produkter som Volvo spottat ut från sin fabrik i Säffle över de senaste 30 åren, så bör man nog enbart vara tyst. Jag minns att många förare i branschen sa ”Äntligen” när beskedet om Säfflefabrikens nedläggning kom i höstas.
Jag körde förr nästan bara Volvobusar, men från och med 2002 års modeller och därefter, har Volvo tamigtusan inte lyckats tillverka en enda bra buss! De som är någorlunda dugliga är ju ändå helt slut efter 10 år, vilket bara är en liten del av en spårvagns totala livslängd.