Kognitiv dissonans och semester
Har återigen gjort en hyggligt noggrann kalkyl av mina utsläpp, med hjälp av Klimatkontot. Och det blev som vanligt, mina utsläpp är ungefär som medelsvenskens. Det betyder ca 10 ton koldioxid per år.
Och då bor jag ändå med utflugna barn i ett stort hus, har ett fritidshus, har råd att handla både kläder och prylar, även om jag gör det allt mer eftertänksamt. Och jag kör min gasbil ca 800 mil om året. Och som läsare av denna blogg vet åker jag mycket tåg. Ca 4500 mil per år.
Den stapel som svarar för den största delen av mina utsläpp är ändå mina resor, och det är mest på grund av de kanske 10-15 flygtimmar per år som jag ändå flyger i snitt.
Jag roade mig med att se vad som hänt om jag flugit som jag gjorde för kanske 15 år sedan, dvs när jag hade guldkort på SAS, istället för årskort på SJ. Dvs när jag inte som idag valt att i princip inte flyga inom Sverige. (Har inte gjort det på snart två år, och då var det när jag 1 timme innan ett föredrag fick veta att min pappa dött. Jag höll föredraget, och flög hem.). Det kan dock hända att det blir i juni när jag skall till Almedalen och prata peak car, det brukar vara svårt att få till det med tåg och båt. Men Luleå och Umeå funkar bra med nattåg.
Om jag flugit som jag gjorde då, och som många av de företagsledare jag ofta träffar gör, dvs alltid mellan Malmö-Stockholm, och alltid ner i Europa oavsett avstånd etc, så hade mina utsläpp ökat drastiskt, med mer än det dubbla, med 10-12 ton ytterligare per år. Och min minskning av bilåkandet, och att jag kör gasbil minskar utsläppen med 1-2 ton ytterligare.
”Men du som anstränger dig så på alla sätt kan väl flyga nån gång ibland”, säger även en del av mina mer miljömedvetna kollegor och vänner. Nja, tycker jag. Jo jag har minskat mina utsläpp med kanske 60%, men egentligen räcker det ju inte. Och jo, jag klimatkompenserar mina flygresor. Men ändå.
Därför är det som vanligt med delade känslor jag i morgon åker på semester med hustrun till Lanzarote, vilket är en nästan 5 timmars flygresa. Och som vi klimatkompenserar. Och om jag inte varit så drivande i frågan hade vi nog gjort minst det dubbla antalet flygresor, som vänner och bekanta gör, och hustrun hade flugit mycket mer än hon gör. Och hon hade inte påverkat det företag där hon är VD att också försöka minska sina utsläpp. Även om hon inte alltid har det lätt.
Men det räcker ju ändå inte. Vi behöver få styrmedel på plats som gör att många fler börjar minska sina utsläpp. Det räcker inte långt med mina otillräckliga ansträngningar.
Länk: Klimatkontot
Då ska jag kanske vara hyfsat nöjd som nådde 5,7 ton trots att jag flyger till Milano åtminstone tre gånger per år för att besöka mina pojkar. Men jag sålde å andra sidan min bil för åtta år sedan och går eller cyklar till jobbet. Förutom en ekonomisk vinst även en stor miljöbesparing, skulle jag tro.
Väldigt få av de som tar del av semesterresandet till länder som Thailand handlar om att resa dit för att lära känna andra länders kultur utan man åker dit för att ta del av hedonism i form av sol, groggar varje dag, all-inclusivebufféer m.m. Min lösning på detta vore att upprätta semesterkolonier i stil med Tropical Islands utanför Berlin (se länk längst ned i mitt inlägg för den som är intresserad). Utrusta anläggningen med LED-belysning i rätt våglängder så har man simulerat solstrålning, 30-graders värme kan man fixa lokalt genom en mängd olika lösningar m.m. Man kan ta en ganska hög avgift för att få komma in på ett sådant ställe men i gengäld skulle man även få kunna sälja spriten skattefritt eller till låg skattesats på plats efter förhandling med skatteverket och finansdepartementet för att få juridiken på plats. Anders Borg skulle inte ha något emot extra skattekronor vad jag vet.
Genom en sådan här åtgärd skulle man minska resandet till andra, varmare länder och Absolutvodkan som köps i Grekland för att återvända med flyg till Åhus kan lika gärna inhandlas sådär 5 mil från fabriken.
http://www.tropical-islands.de/
Jag är imponerad över att du så beslutsamt åker tåg och tänker hållbart. Precis som du skriver flyger andra företagsledare på bara rutin. Har märkt att det i allmänhet är väldigt svårt att få de lite ”äldre” (om man får uttrycka sig så) att ändra sina vanor. Har man alltid kört bil så kommer man fortsätta med det. Jag försöker hela tiden göra reklam för alternativen, det går trögt men har tex fått en kollega att börja åka kollektivt och han stortrivs!
Folk i min ålder (jag är 23år) verkar tack och lov mycket mer medvetna om sin omvärld, så jag tror att framtiden kommer vara ljus!
Fick 4,2 ton utsläpp. Känner mig nöjd med det :)
Hoogens, jag hoppas du har rätt om de unga. Jag träffar ganska många som tänker som du, men också förbluffande många som varken har kunskap eller intresse för framtids- och hållbarhetsfrågor….
Varför är det så otroligt svårt att göra rätt och så mycket enklare och billigare att göra fel (detta gäller inte bara transporter)? Jag tror inte att vårt demokratiska samhälle kommer att hinna med att ställ om sig i tid, tyvärr. För min del ser framtiden mörk ut och det går alldeles för långsamt. Att inse vad vi håller på med (tex. http://miljoaktuellt.idg.se/2.1845/1.467275/expert-arktis-helt-isfritt-om-bara-4-ar ) räcker inte- vi måste göra något också!
Ett av de allra enklaste sätten att begränsa sina utsläpp torde vara att avstå från alla privata flygresor. Om man nu verkligen menar allvar med sitt miljöengagemang.
Klimatkompensera kan man dock gärna fortsätta med. Varför bara kompensera för flygresorna? Och avstår man flyget så blir det mer pengar över till kompenseringen (om den nu har nån effekt överhuvudtaget).
My two cents…
Så låt bli flygsemestrarna, då. Faktiskt. Ni behöver inte flyga till Lanzarote. Ni har ett gott liv härhemma, och ni har sett massor av världen. Låt bli flygsemestrarna – ni behöver dem inte.
Min flyghistorik ryms i det här inlägget: http://sanne.wblogg.se/2011/08/31/nej-jag-kommer-inte-att-flyga-mindre/
Christer, jag tror att även om många unga inte är intresserade eller bryr sig om framtids- och hållbarhetsfrågor, så finns det en sak som håller på att ändras. Det är synen på bilen, det är inte längre den självklarhet att alla ska äga en bil. Man ser inte ens körkort som något självklart. Det tror jag räcker otroligt långt, folk är mer hållbara utan att fatta det själva.
/Mikael