Att sätta mål och strunta i dem – målstyrning på svenska

Har du varit på en personalutbildning någon gång? Eller blivit coachad (detta fina nya ord…) av någon? Har du någon gång läst en bok om personlig utveckling? Har du haft utvecklingssamtal med din chef? Då har du nog lärt dig att du måste sätta mål om du skall komma någonstans här i livet. Och sen behöver du mäta för att se om du går i riktning mot målen.

Funderar på detta när jag i slutet av midsommarhelgen sitter och tittar ut över Öresund där det pågår en segeltävling, med optimister, e-jollar och laser. Och detta är OS-guldmedaljören i starbåt Max Salminens hemmaklubb. Och han gjorde just detta, satte mål och jobbade envist mot dem. Han kommer till Trivectors interna kick off i september och pratar om detta.

För min egen del har jag aldrig tyckt att det där med att sätta exakta mål är viktigt. Men att ha en vision, som ger en riktning, som är viktig att följa, så man vet att man är på rätt väg. Och om man har satt upp mål måste man följa dem, annars kan man lika bra strunta i att sätta några.

Fast jag tror att på kollektiv nivå kan mål vara mycket viktiga. Vi behöver gemensamma mål för att till exempel bekämpa fattigdom, minska brottslighet, öka utbildningsnivån och minska skadliga utsläpp. Och så finns naturligtvis mål som är superviktiga att följa.

Och ni har säkert redan förstått vart det lutar. Våra klimatmål är ett sådant som måste följas. Men som ni säkert också vet så gör vi inte det.

Förra fredagen kom Trafikverkets förslag till den nya nationella planen för hur vi skall satsa på infrastruktur de närmaste åren. Och naturligtvis kan man alltid diskutera de infrastrukturåtgärder som får pengar. Är det de mest angelägna? Eller de som kommunalråd och andra varit duktiga att lobba för?

Men mest tycker jag man kan diskutera att man lägger fram en plan som stick i stäv mot de egna målen kommer att öka utsläppen av koldioxid. Man räknar med att trafiken på våra vägar kommer att fortsätta att öka, och struntar i den utveckling som idag faktiskt går i motsatt riktning. Och gör ingen känslighetsanalys av hur det kan se ut om trafiken fortsätter att inte öka, utan kanske minskar. Nej istället fortsätter man satsningarna på vägtrafik på ett sätt som ökar koldioxidutsläppen.

Trafikverket tycks inte lyssna

Intressant är att den enda tidning som uppmärksammat detta (som man kunnat läsa om på twitter från samma dag planen kom) är Expressen. I en mycket initierad ledare den 17 juni, med rubriken ”På väg mot klimatkrasch” sammanfattar man läget så här: ”I Sverige finns en bred politisk enighet om att utsläppen av växthusgaser måste minska. Hur är det då möjligt att trafikverket lägger ett förslag som innebär att utsläppen på sikt stiger? Kanske för att regeringen inte har prioriterat att uppfylla målen”. 

Och visst är det så. Trafikverket säger i planen att en plan av detta slag inte räcker för att klara målen, utan det krävs också ekonomiska styrmedel. Och så är det säkert, men föreslå då dem!

En av kollegorna var häromveckan och pratade om BRT på en stor norsk konferens. Där inledde den norske direktören för Vegvesendet Terje Moe Gustavsen med att säga att hela trafikökningen i Norge skall tas med andra färdmedel än bilen. Se där ett verk som tar målstyrning på allvar. När hör vi Gunnar Malm säga något liknande?

 Länk: Expressens ledare 17 juni