Höghastighetskultur ger sämre framkomlighet?
Ett par dagar efter hemkomsten till Sverige igen funderar jag över västvärldens bilkultur. Efter att ha tagit biltåget ner till Bolzano, bestämde vi oss för att köra hela vägen hem. Vi har gjort detta många gånger tidigare, för kanske 20 år sedan när vi ofta bilade i Europa på somrarna. Nu tyckte vi att det var ganska jobbigt. Tempot på de tyska motorvägarna är högt.
Som parentes kan nämnas att av de ca 300 mil vi körde på vår resa så körde vi ca 90 % på gas. Inte jättesvårt att hitta gasmackarna vare sig i Italien eller Tyskland.
Men nu var det bilkulturen, och hastighetskulturen, som jag tänkte att detta inlägg skulle handla om. När jag på somrarna bor i Barsebäckshamn, och blir bilist betydligt mer än resten av året, har jag sett hur biltrafiken ökat och hastigheten gått upp de senaste 20 åren. På den del av E6 som jag kör då, syns inte mycket av peak car use. Eftersom jag alltid försöker hålla hastighetsgränsen blir jag ständigt omkörd. Konstaterar att jag varje år brukar skriva ett blogginlägg om detta.
Jag har kört bil i många länder genom åren. I Europa: Sverige, Danmark, Norge, Tyskland, Nederländerna, Belgien, Frankrike, Spanien, Portugal, Schweiz, Österrike, Ungern, Italien, Jugoslavien, Kroatien, Slovakien, Tjeckien, Polen, Grekland, Cypern och Storbritannien. Men också i USA och Australien.
Och visst skiljer det en hel del på kulturen. Värsta stället att köra bil av de som jag kört i är nog Portugal. Europasämst på trafiksäkerhet, och det känns inte svårt att förstå. Fort, osäkert och galet.
Italien har också ett ganska högt tempo, med korta avstånd, och snabba accelerationer. Och sen är ju stora delar av landet fyllt av berg, som ger många slingrande, kurviga vägar.
När man så kommer in i Tyskland kommer man in i höghastighetslandet nummer ett. Stora delar av motorvägsnätet saknar hastighetsbegränsning, och det är en stor andel av bilisterna som kör fort. Om man kör i 130 km/h, vilket är min säkerhetsmässiga och moraliska gräns, blir man ständigt omkörd av bilar i hastigheter på 150-200 km/h. Samtidigt är det ganska många som håller mer normala hastigheter. Detta betyder att det är stora hastighetsskillnader mellan fordonen. Och det ger i sin tur upphov till ständiga inbromsningar, vilket ger stockningar och köer, stau.
Alltså, om man hade infört hastighetsbegränsningar hade man fått jämnare hastighetsfördelning, och då hade köerna minskat. Och många hade kommit fram lika snabbt, eller snabbare, än de gör idag genom att växla mellan att kör galet fort, och sitta i stillastående köer.
Bästa landet att köra bil i, av de jag testat, är USA. Man har en lång bilåkarkultur, och inte alls samma höghastighetskultur som i Europa. Det är mer en cruising och glidarkultur. På vår biltur över hela kontinenten för några år sedan åkte vi fast för fortkörning två gånger, den ena på motorväg. Och då försökte vi hålla hastighetsgränserna. Det händer aldrig i Sverige. Att sen bilåkarkulturen gett upphov till en massa andra negativa effekter är en annan fråga. När det gäller själva bilkörningen har man ett moget beteende.
I Sverige åker ingen fast för fortkörning på motorvägarna. Hastighetsgränserna verkar många helst strunta i. Vilket ger svårare olyckor, och högre utsläpp. Och ett höghastighetsbeteende som följer med in på andra vägar.
Kanske skulle vi för en gångs skull kunna lära oss något när det gäller trafiken från USA?
Håller med om bilkulturen i USA – betydligt mer avspänd än något annat jag upplevt, förvisso endast en kortare sträcka. Men känslan av att det är OK eller ens normalt att hålla hastighetsgränserna är något man sällan känner i Sverige. Här ska det helst gå lite snabbare än lovligt…
Hej!
För att få människor att känna sig komfortabla med sänkt hastighet bör man ta bort ”bördan” att navigera fordonet de färdas i. Ge dom möjlighet att ägna sig åt annat (maila, sova, ringa, surfa,vila, jobba,…) under resan. Att åstadkomma detta mha teknik a la ”Google Car” tror jag dock är långt ifrån den ultimata lösningen. Jag tror mer på ”nya vägar”:
http://goo.gl/k2Egwo
Jag har blivit uppmanat att klistra in följande:
”Jag håller med en del du skrev men inte allt.
USA:s hastighetskultur vad gäller bilar skiljer sig inom landet. Det är rätt så lugnt och som din beskrivning på I-376 eller I-279 som är de viktigaste motorvägarna in/ut Pittsburgh där det kan nästan vara skönt att köra. Motorvägarna in/ut kring Chicago har hemska bilister. Det kan vara helvetiskt att köra bil runt Washington DC. Min erfarenhet under 2000-talet och 1990-talet är att I-95 mellan DC och NY har många som kör bra mycket över hastighetsgränserna och det finns helt klart en viss Autobahnkänsla främst mellan DC och Philadelphia.
Om man kör I-80 österut i centrala och norra Pennsylvania är det en hastighetskultur som du skriver om. Men när man kommer närmare NYC någonstans i New Jersey händer något och det är inte bara att mängden fordon ökar.
Men jag håller med att trafiken på många ställen i USA är mindre hetsig än på många ställen i v Europa. Och detta vore bra att ta efter.
Är det inte ovanligt att folk åker fast för fortkörning på motorvägarna i Skåne. Är risken liten (?obefintlig?) att åka fast så är det klart att medelhastigheten kryper upp när vissa kör 180 medan många håller sig kring 110.
Så här räknar du enkelt ut farten på omköraren: – börja på noll när du blir omkörd och räkna upp i jämn takt ”ettusenett, ettusentvå…”. Ta ett märke där omköraren nått ”…10” om du kör 100, ”…11” om du kör 110 osv. Fortsätt räkna i samma takt tills du själv når märket. Omkörarens fart är 140 om du passerar märket vid ”..14”, 150 vid ”..15” etc. Frågor på det?