Världens modernaste land – i hög fart mot stupet?
Sitter och tittar ut över havet. Funderar över att sommaren snart är slut, och det är dags att flytta hem till Lund igen. Det betyder bland annat att jag återgår till att promenera till jobbet istället för att åka bil.
Då kommer jag inte att lyssna på Mix Megpol längre. Då kommer jag inte att få höra Gry Forsell och Anders Timell fnittra och skratta sig igenom ”Äntligen morgon”. Då kommer jag inte att förundras över hur dessa radiopratare varje dag kan bubbla på som om livet alltid bara består av glada nyheter. Och att man aldrig, aldrig behöver fundera över något allvarligare än vilken fest man skall gå på ikväll.
Tyvärr ser ju inte verkligheten ut så. Under den period när jag lyssnat i sommar har ju hemska saker hänt både i Syrien och Egypten för att bara nämna något med mer tyngd än mer eller mindre lustiga skämt om sina kändiskompisar. Känns som att man dansar och ler utan att se världen utanför. Missförstå mig rätt, jag gillar glädje och skratt, men det behöver ju inte betyda att man bortser från allt som stör idyllen. Våra bästa komiker är ju oftast de som vågar se svärtan, Hasse & Tage, Lenny Bruce, Eddie Izzard för att nämna några.
En annan sak jag funderat på under min bilåkarperiod är att våra vägar blir i allt sämre skick. När jag för några år sedan körde bil i USA, från San Fransisco till New York förundrades jag ibland över hur mycket potthål och sprickor det var på tungt trafikerade vägar. Nu börjar det bli likadant i Sverige. Både inne i våra städer och på det statliga vägnätet.
Tog upp det med Lunds gatuchef Håkan Lockby i går, när vi startade arbetet med en ny version av Lunds hållbara trafikstrategi, LundaMaTs III. ”Visst” sa han, ”på nittiotalet skar man ner anslagen till kanske hälften, men sen har de ökat en del. I Lund har vi en underhållsskuld på 60 miljoner.”
Vägnätet går samma väg som järnvägsnätet, där kontaktledningarna faller som höstlöv. Vi fuskar och skjuter skulden framför oss, till kommande generationer eller hur man nu tänker.
Världens modernaste land struntar i att underhålla det kapital vi byggt upp, oavsett om det rör sig om vägar, järnvägar, forskning, bostäder, sjukvård, energi eller mat.
Vi borde strunta i att bygga nya vägar, inte bara för att de kanske inte behövs när biltrafiken minskar, utan för att vi borde börja med att sköta de vi har.
Vi kör i hög fart mot ett stup, medan vi dansar och ler.
Snart skall jag åka in till Lund och ta nattåget till Stockholm…
Intressant. Jag har framfört det tidigare i ett inlägg om investeringar i järnvägen. Om staten skulle överge anslagsfinansiering av investeringar skulle mer pengar kunna läggas på drift och underhåll. Vem har råd att köpa sitt nya hus för den lön man tjänar utan att ta ett lån? hur ska kan då få pengar över för matinköp och andra livsnödvändiga varor? Nej. Det är dags för en ny ordning för lånefinansiering av investeringar och höja anslagen till drift och underhåll.
Intressant. Jag har framfört det tidigare i ett inlägg om investeringar i järnvägen. Om staten skulle överge anslagsfinansiering av investeringar skulle mer pengar kunna läggas på drift och underhåll. Vem har råd att köpa sitt nya hus för den lön man tjänar utan att ta ett lån? hur ska kan då få pengar över för matinköp och andra livsnödvändiga varor? Nej. Det är dags för en ny ordning för lånefinansiering av investeringar och höja anslagen till drift och underhåll.
I dagens tidning läser jag att miljöpartiet hoppas att sossarna inte bygger Förbifart Stockholm om de vinner valet. Kanske skall vi sköta de vägar vi har, men då måste det till en satsning på kollektivtrafik, och hur blir vi av med partiklarna från bilarna i Stockholms innerstad om de inte används för att skapa en beläggning på förbifartens tunnlar istället?
Ett sätt att få in mer pengar till underhåll av våra vägar är att ta mer betalt. Då tänker jag framför allt på de som orsakar de stora skadorna. Den tunga trafiken.