Peak car finns visst i Sverige – och på andra ställen

Skriver detta blogginlägg på min iPad, sommarens sista dag? den 8 september, liggande i hängmattan vid sommarhuset i Barsebäckshamn.

Har just skrivit en text om peak car, och försett den med ett stort antal referenser. Och det verkar behövas, etablissemanget vill inte kännas vid denna företeelse, och så tycks det vara inte bara i Sverige. Samtidigt är intresset mycket stort bland planerare över hela landet, jag har minst tio föredrag i ämnet inplanerade i höst.

För ett par veckor sedan fick jag berättat för mig om ett möte på departementet där den nya åtgärdsplanen för infrastruktur hade diskuterats. Under mötet twittrade statssekreterare Ingela Bendrot att peak car inte finns i Sverige. Detta hade tydligen verifierats av såväl professorer som de högsta tjänstemännen inom Trafikverket.

Men statistik från Trafikverket, Trafikanalys och SCB visar alla på att trafikarbetet med personbil planat ut på det statliga vägnätet, och minskat i våra större städer. Detta är helt i linje med utvecklingen i västvärlden i övrigt.

Jag vet inte varför man har så svårt att ta till sig denna utveckling. Kan det vara för att den egna verksamheten liksom beskärs i kanterna om man inte kan se en fortsatt ökning av biltrafiken? Om inte bokstavligt så kanske i alla fall tankemässigt?

För om denna utveckling nu fortsätter, vilket tycks ganska sannolikt om man följer utvecklingen, och det ökande antalet vetenskapliga artiklar i ämnet, så är det ju ganska oklokt att inte beakta det i planeringen. Myndigheten Trafikanalys har också i remissyttranden påpekat för Trafikverket att man åtminstone bör göra känslighetsanalyser som visar vad som händer om trafiken minskar.

Igår skrev två professorer från VTI, väg och trafikinstitutet, en debattartikel i DN, som handlade om att en fördubbling av kollektivtrafiken inte på något sätt räcker för att skapa ett fossilfritt transportsystem 2030. Och det var inga nyheter. Kollektivtrafikens omfattning är idag så pass liten jämfört med biltrafiken att en fördubbling inte räcker till. Det visste vi redan. Det behövs andra åtgärder också.

Men utfallet kan ändras drastiskt på olika sätt. Man har inte tagit hänsyn till den snabba urbaniseringen, som är en del av orsakerna bakom trafikarbetets utplaning och minskning idag. Och med andra utgångspunkter när det gäller vad man tror om framtidens biltrafik blir resultatet också annorlunda.

Problemet är de prognoser som man bygger sina beräkningar på. I prognoserna ökar personbilstrafiken med 39% mellan 2010-2030. Busstrafiken bedöms öka med 4% och pendeltågstrafiken med 32%. Hur har det då sett ut om man jämför tidigare prognoser med verkligheten? Nedanstående tabell har jag fått idag (jo det är söndag) från en av Trafikverkets medarbetare.

Alltså, tidigare prognoser har inte direkt varit rätt. Tydliga överskattningar av personbilstrafiken och flyget, och underskattningar av tåg och buss. Oavsett om man ser på Trafikverkets mätningar eller Trafikanalys. På 13 år trodde man personbilstrafiken skulle öka med 29%, men det blev 11% istället.