Världens bästa cykelstad?
Det här inlägget skulle kunna handla om hela den Italienresa vi nu är på slutet av. Hur vi satte bilen på biltåget till Bolzano, hur vi tog linbanan upp till Suprabolzano och åkte spårvagnen däruppe. Eller vingården i Valpolicella som vi fick på rekommendation från Trivectors mycket vinkunniga ekonomichef. Eller arkaderna i Bologna, och mitt återseende av hotellet där jag hade min konstigaste läsupplevelse nånsin, för många år sedan. Eller om Greve in Chianti, den lilla småstaden eller byn med världens bästa delikatessbutik. Eller om min aldrig avtagande fascination för Il Campo, världens vackraste torg i Siena.
Men allt detta återkommer jag till. Nej detta inlägg handlar istället om Ferrara. En stad i regionen Emilia-Romagna med 136000 inv. Mitt ute på den mäktiga Po-slätten som är en av Italiens viktiga lantbruksregioner. Staden har ett universitet, och många vackra byggnader från 1400-talet. Men det var inte allt detta som fick mig att vilja åka dit. Nej det var ryktet som en av Europas bästa cykelstäder.
Om man som jag hållit på med cykeltrafik i ca 30 år borde man naturligtvis varit bekant med staden. Det var jag inte fram till för några veckor sedan. Då skrev först Patrik Ohlsson, en trevlig bekantskap på Trafikverket, på Facebook och frågade om jag kände till staden. Han var där på en resa, och hade upptäckt att det verkade vara en riktigt bra cykelstad. Nej svarade jag, men det låter intressant.
En vecka senare är jag i Almedalen, och sitter och lyssnar på ett seminarium om hållbara transporter i staden, anordnat av BILSweden. Där var Toni Grimaldi, VD för Cycleeurope, som gör cyklar under många varumärken, t ex Monark, Cresent, Bianchi etc. Han fick frågan om vilken som är världens bästa cykelstad. Svaret blev som väntat Amsterdam och Köpenhamn. Men sen tillade han: och den italienska staden Ferrara.
Eftersom vi just då planerade vår resa till Italien lyckade jag få hustrun med på att lägga in Ferrara i rutten. Och det var mycket lyckat.
Efter lite trixande lyckades vi leta oss fram till hotellet, som låg i det bilfria centrumet, vid Plaza del Republique. Hela centrum med byggnader från renässansen är sedan 1995 ett världsarv. Torget som liksom massor av gator i de centrala delarna, var belagt med med små runda kullerstenar, fick man köra in på för att lasta av. Redan då såg vi fullt av cyklister som cyklade på dessa ytor. Efter en rejäl promenad runt i staden på kvällen, tog vi morgonen efter en cykeltur med lånade cyklar från hotellet. Cyklarna var av touringtyp, med mycket breda hjul, och gick utmärkt att cykla med över kullerstenen. De flesta vanliga cyklister hade dock helt vanliga cyklar.
Överallt i det mycket stora bilfria centrumet vimlar det av cyklister. Gamla, unga, i vanliga kläder och i kostym. Alla, verkligen alla, cyklar i Ferrara.
Jag försökte fråga i hotellets reception om varför det var så, och om det fanns några särskilt intressanta trafiklösningar gjorda för cyklister. Nej, det fanns det inte, enligt henne. Och alla bara cyklar, för så gör man i Ferrara.
Så varför är då Ferrara en av världens mesta och bästa cykelstäder? I Italien är detta inte så vanligt, cykeln ses mest som ett sportredskap. Mängder av sportcyklister fyllde de slingriga vägarna i Toscanas kullar när vi letade oss fram till vingårdar som vi ville besöka.
Mina teorier, efter att ha läst en del, och cyklat runt, går så här. Det finns som alltid inte en orsak, utan flera.
Till att börja med så är Ferrara platt, här finns inga backar. Det är en bra utgångspunkt. Fackföreningarna i arbetarstaden uppmuntrade tidigt cykling som ett sätt att skapa både rumslig och social rörlighet långt innan bilen blev en möjlighet för ett större flertal.
Den täta medeltida stadskärnan gör också att cykeln kan konkurrera bra gentemot bilen. Man har utanför stadskärnan satsat en hel del på cykelvägar, och också infört lånecykelsystem och det finns luftpumpar lite varstans.
Men det man kanske märker tydligast när man cyklar och går i staden är att man nästan aldrig delar på cyklister och fotgängare. På gågator och bilfria torg tycks de båda trafikslagen samsas väl. Ingen verkar bli irriterad när cyklisterna nästan cyklar igenom restauranger och liknande. I detta avseende finns en hel del att lära av staden.
Allt detta har tillsammans skapa en cykelkultur, som i alla cykelstäder. Så är det ju i Köpenhamn, Amsterdam, Groningen, Houten, Malmö och Lund också. Kulturen förstärker sedan kraven på ännu bättre villkor för cyklisterna, och så vidare i den goda spiralen.
För alla som är intresserade av hur man skapar en bra cykelstad är Ferrara ett bra studieobjekt. Dessutom är det en gömd pärla för alla som gillar italienska vackra städer.
Men det verkar också vara så att man har gjort drastiska ansträngningar för att minska biltrafiken i Ferrara.
Från http://www.copenhagenize.com/2011/11/parasites-and-living-lungs.html:
”When I was in Ferrara, Italy a couple of weeks ago I was having a good chat with a colleague who works for the City. We were looking at a map of the city and he was filling me in about the various traffic and bicycle-friendly initiatives in place. For example, Ferrara doesn’t have a congestion charge – it has a congestion BAN. Non-residents are not allowed to enter and goods transport must pay a fee. Eight cameras are installed around the city to photograph number plates. If you’re caught in the city without a permit, you are fined €100. Ah, simplicity.
Anyway, he was telling me about a main route through the city and plans to tackle the motorists who use it. He called them parasites. I thought it was a bit out of character for him but he kept using the word. Finally, I had to ask why he was using the word and he looked at me quizzically and said that it was simply the word they used.
Parasites.”
Har nyligen kommit hem från några veckor i Berlin. Mitt intryckt är att även Berlin är en bra cykelstad, nästan platt och massor med cykelbanor. Dessutom får man tydligen cykla på trottoarerna. Och cyklisterna är för det mesta hänsynsfulla mot fotgängare. Men kan Berlin tävla med Köpenhamn?