En nationell plan?
Igår kom besluten om den nationella planen. Säkert blev en och annan politiker glad, men många blev också besvikna. Planen bygger ju på prognoser om trafikökningar på personbilstrafiken på 34% till 2030. Väldigt mycket pekar på att den prognosen innebär en rejäl överskattning. Peak car har jag ju skrivit om många gånger och intresset är fortfarande mycket stort. Har förfrågningar på föredrag från många olika håll – nu även från finans- och bilanalytiker.
Men icke desto mindre vill man nu lägga 2 miljarder på att utreda och projektera Österleden, för att få en hel förbifartsring runt Stockholm. Men som Enrique Peñalosa, Bogotas förre borgmästare, säger: “Trying to solve traffic jams by building bigger roads is like trying to put out a fire with gasoline”. Något decennium senare måste man bygga på nästa ring. Peking planerar för fullt för sin sjunde. Intressant i sammanhanget är ju att när det gäller Österleden vill man inte bara gör en förstudie, utan också projektera den. Dvs man bryr sig inte om vad en förstudie kommer fram till.
Lika märkligt tycks beslutet att bygga flygplats i Sälen. Inrikesflygplatserna i Sverige går ju inte direkt lysande, utan kostar skattebetalarna stora pengar. Vem skall förresten flyga till Sälen? Från Stockholm och Göteborg är det inte så långt med bil. Från Norrland vill väl ingen till Sälen för att åka skidor? Naturligtvis borde man fundera på tåg istället.
När det gäller järnväg så går ju mycket pengar till underhåll, men det tar ändå väldigt lång tid att nå vanlig normalstandard på järnvägsnätet. Och det saknas flera viktiga satsningar som fyrspår Malmö-Hässleholm.
Och det presenteras som en STOR satsning på cykel att det skall byggas 40 mil cykelväg. Fyrtio mil, i hela landet. Är ju inte så imponerande hur man än räknar.
Och nu skall jag bli provinsiell: den nationella transportplanen är väldigt mycket Stockholms transportplan. Och ja, hur transporterna i Stockholm fungerar är viktigt för landet, det förstår jag. Men också andra delar, som Göteborg och Skåne, har sådana befolkningskoncentrationer att transportsystemet där är mycket väsentligt.
Skåne, med 13% av landets befolkning, får ungefär 2% av pengarna. Det saknas pengar till fyra spår hela vägen från Malmö till Hässleholm, vilket är mycket viktigt för järnvägssystemets funktion i hela landet. Som bekant hänger systemet ihop. Blir tåget försenat på ett ställe, blir det följder i stora delar av systemet.
Och Lund, som tillsammans med Malmö och Helsingborg, planerar för spårväg, fick ingen medfinansiering. Och skälen till detta tycks höljda i dimma. – Vi har inte fått någon förfrågan om medfinansiering säger ministern. Motståndarna, med det käcka partinamnet FörNya Lund jublar och tolkar det som att regeringen sagt att spårväg är ett dåligt system. Kanske skulle vi föreslå el-bussar istället för tunnelbana till Nacka, med samma logik.
Själv tror jag att det någonstans i beslutskedjan finns personer som tagit intryck av busslobbyns löjliga motstånd mot spårvagnar. Och lyckats tappa bort Lunds 360 miljoner någonstans på vägen.
Så kan det gå när inte haspen är på.
Ang. Cykel så är det faktiskt så att det inte ens ska byggas 40 mil. ”Satsningar på cykelåtgärder i den nationella planen motsvarar anläggning av närmare 40 mil ny cykelväg”. Medlen ska användas till alla möjliga cykelåtgärdet så som cykelparkering, skyltning, korsningsåtgärder mm. Även statlig medfinansiering till Kattegattleden och Ölandsleden. Så några 40 mil cykelväg kommer det ALDRIG bli tal om.
Du har naturligtvis rätt i din analys i stora drag, Christer. Du sätter fingret på allvarliga problem i den rådande planeringsfilosofin. Men jag tror tyvärr att utspel av typen ”Skåne med 13% av befolkningen får 2% av pengarna” tyvärr inte hjälper oss i Skåne i sak utan snarare kan verka emot oss då staten, andra regioner och för all del asfaltslobbyn lätt kan avfärda oss som, tja, virrpannor. Kanske är andelen skånska namngivna utvecklingssatsningar 2% av 522 miljarder. Men då ska man veta att av dessa 522 miljarder är en stor del pengar till underhåll, regionala transportsatsningar och övriga potter, där det kommer att gå pengar också till skånska projekt. Eller har jag fel? Utfallet för Skåne är inte att hurra för, den analysen delar jag, och processen kring spårvägarna är förbluffande åtminstone om man får tro medierapporteringen så här i efterhand i förhållande till det som utspelats tidigare, men din poäng borde nog vara en lätt sak att påvisa med lite mer genomtänkta siffror.
Nja, virrpannor och virrpannor. Kr per inv är ju en typ av mått. Eller? Du får gärna föreslå andra idéer att visa att det är en nationell Stockholmsplan….
Hur vore det att visa upp Förbifart Stockholm som inte ens en majoritet stockholmare vill ha själva? Den beräknade kostnaden är 35 miljarder, vad slutkostnaden blir vågar vi väl inte ens gissa på:
http://www.yimby.se/2012/12/tunnelseende_1346.html
Vilka stockholmare man talar för här vore intressant att reda ut.
Skånes problem är att man saknar politiska institutioner för den här typen av ärenden. Region Skåne får hand om lokal/länstrafiken men inte om dess infrastruktur. Man har en stark lokal ekonomi, över en miljon inv. och flera stora företag inom sina gebit och är den viktiga inkörsporten för transporter från kontinentaleuropa till mellan/norra Skandinavien men inga möjligheter till att bevaka sitt revir på transportområdet. Någon slags ”Devolution” likt det Skottland gått igenom i förhållande till övriga Storbritannien är nog den enda riktiga lösningen. Skottarna bekostar och prioriterar sin infrastruktur själva.
Litet bakgrund om Österleden, från begynnelsen till 2013:
http://www.math.kth.se/~trygger/ledtext.html
http://dlv.se/Trafik/Ostligforbindelse.htm
Planen är ett tydligt resultat av en fokusering på transportsätt som inte bidrar till ett mer hållbart samhälle. Utgångspunkten och viljan är fortfarande en kraftig ökning av biltrafiken, även om mycket tyder på en annan utveckling. Precis som du anger Christer; flygplats i Sälen (varför kom den plötsligt upp?) och utredning om Österleden (ska sådant inte ske genom Trafikverkets anslag?). Det satsas mycket på E20, iofs nödvändig av trafiksäkerhetsskäl, men det sker även en utökning av kapaciteten genom de planerade åtgärderna (2×2 väg). Det pratas vackert om Tunnelbanan, men statens andel i finansiering av tunnelbanan är endast liten, mycket betalas av kommunerna, landsting och genom trängselskatten. Vackra ord om nya stambanor också, men skulle det vara en plan för ett mer hållbart transportsystem där det satsas på järnväg då skulle anslagen till stambanorna kompletterats med några miljarder till utredning och projektering av de sträckor som hittills endast är tilltänkta, precis som för Österleden. Något sådant har inte jag hittat. Även utredning/projektering för Södertunneln och HH-förbindelsen skulle man kunna lägga in. Och så dubbelspår på hela Västkustbanan! Med den här planen finns fortfarande inte dubbelspår på hela Västkustbanan till år 2025. Fyra spår på Mälarbanan mellan Tomteboda och Kallhäll skulle lagts tidigare, först till 2025 blir sträckan genom Sundbyberg klar och kan Citybanans potential nyttjas. Och sedan det mest allvarliga att utfallet uppenbarligen inte har påverkats av den kritiken som kom fram i remissen. Finns det någon form av bemötand av detta? Tipsa mig gärna om ni vet.
Tyvärr kommer det snart att visa sig att många av de storslagna planerna inte kommer att kunna förverkligas på grund av brist på ekonomiska resurser. Det brukar ju heta i dessa sammanhang att pengar är inte problemet, men verkligheten kommer att visa på annat. Våra resurser är trots allt begränsade och det kommer framdeles allt mer att besannas.
Har sett slutsiffran 13,7 mdkr ur nationella planens del för nyutveckling till objekt i Skåne. Det blir i så fall strax under 5% av de 281 miljarderna. Väl under befolkningsandelen 13%, om man ska lägga fram det resonemanget.
Och siffran 36 mdkr, motsvarande det föreslagna Skånepaketet, är 13 % av 281 mdkr.
Så Skåne har i denna plan verkligen inte gynnats av att vi har korta avstånd. Men man borde premiera en högre befolkningskoncentration genom en högre tilldelning då spårsatsningar ger bra avkastning – på lång sikt.
Ack, Leonardo, politikerrationalitet är inte detsamma som vanlig banal rationalitet. Pengar och samhällsekonomisk lönsamhet spelar ingen roll för en sann politiker – det är ju, då allt kommer omkring, inte sina egna pengar de hanterar. Låt mig ta ett exempel:
Norra länken skulle, enligt Dennisöverenskommelsen 1991, kosta 1.890 miljoner kronor (i dagens penningvärde c:a 2.700 miljoner). Då kostnaden var uppe i omkring 9 miljarder frågade jag dåvarande gatuborgarrådet, Sten Nordin, om det fanns någon övre gräns för vad leden kunde få kosta. Svar: ”Man måste räkna med lite fördyringar i såna här projekt.” Nu är kostnaden uppe i någonstans mellan 12 och 15 miljarder (att få ett exakt besked från TRV är omöjligt).
Hett tips: läs Bent Flyvbjerg! Där finner du förklaringen till att alla stora projekt spräcker budget flera gånger om – och tillåts göra det! Gång efter gång.
Avslutande exempel: ”Förbifarten”, på den tiden kallad Västerleden, skulle kosta 7.200 mille; dagsnoteringen är c:a 32 miljarder. Österleden började på 2.560 miljoner; för tio år sedan var prislappen 13 miljarder. Big Dig i Boston började på USD 3 miljarder; slutnotan blev 24,2 mdr dollar …
Så ekonomin spelar ingen roll. Samma sak gäller miljö, hälsa, klimat – you name it! Möjligen kan en rejäl depression hjälpa.
Vartill kommer att ledande personer i den nuvarande regeringen är emot kollektivtrafik av ideologiska skäl. Kollektiv làter otäckt socialistiskt tycker dom. Och cyklar är miljöflum. Och framtiden är fortfarande The American Dream fràn 1950.
Det vore intressant att veta hur du kommit fram till att biltrafiken planeras ökas med 34 % – eller står det i regeringens dokument.
Jag tycker det är märkligt att man i så fall har det som mål på endast 16 år. I Stockholm lär väl inte bilismen kunna öka i den takten trots den stora befolkningsökningen.
Ja, det står i planen.
Är det verkligen sjunde ringleden i Peking? Med tanke på att ringlnje 1 inte existerar. Lite som Terminal 1 på Arlanda.