Skall man välja att se världen – eller skall man ha den kvar?

För några veckor sedan var jag på ett seminarium på Ekonomihögskolan i Lund som handlade om varumärken. Där var bl a Per Schlingmann, moderaternas förre varumärkesbyggare, och så Anders Gustafsson, VD för Volvo personbilar Sverige. Varumärkesbyggande är något som intresserar mig mycket, och som jag funderar på nästan dagligen.

Båda var mycket intressanta att lyssna på, och Schlingmann steg många grader i mina ögon, något som senare bekräftades när jag läser att han snart kommer med en bok ”Urban Gaga”, om städer, tillsammans med Funky Business-mannen Kjell A Nordström.

Anders Gustafsson, verkade också vara en reko kille, med båda fötterna på jorden. Han berättade naturligtvis en hel del om Zlatan-videon, och avslöjade sen att Robyn skulle vara stjärnan i nästa reklamfilm. Detta var någon vecka innan nyheten släpptes i alla medier.

Gustafsson berättade att Zlatan själv tagit kontakt med Volvo, och velat göra något för dem. Och resten kring Zlatans ”Du gamla du fria-film” är ju redan historia. En imponerande skickligt gjord reklamfilm som blivit viral och just nu har 4,7 miljoner visningar på Youtube. Reklamfilmen är så intressant att Jan Gradvall ägnade en hel mycket välskriven och intressant artikel i DI Weekend åt fenomenet. Som han naturligtvis fick fan för, för man kan väl inte skriva om reklam?

Genom att ta Zlatan, låta honom springa, spänna musklerna, visa tatueringarna, gulla med familjen, skjuta hjort där det inte finns, och recitera nationalsången, på sin Rosengårdsvenska, så blir det så rätt. Och samtidigt en spark i skrevet på alla Sverigedemokrater, så där i förbifarten. Bedövande vackra bilder och Zlatans coolness. Och så en Volvo XC70. Och det fungerade, försäljningen ökade drastiskt.

Robyns reklamfilm handlar om att Volvo vill visa att man inte bara är Made by Sweden, utan också miljövänlig. Gustafsson berättade att Robyn hade haft långa samtal med såväl Volvos hållbarhetschef, som flera forskare innan hon bestämde sig för att ställa upp. Filmen har en del med Robyns bilkörning i LA, där hon har ett hus. Och en del i Sverige ute på vischan nära Södertuna slott, där hon har ett annat hus.

I filmen får vi höra Robyn vädra den tvehågsenhet som många känner inför klimat- och miljöfrågan idag. I en lång, intressant artikel i DN:s lördagsmagasin den 26 april berättar Robyn för Hanna Fahl att:

”- Jag gillar att köra bil. Jag gör det hela tiden. Samtidigt är jag en  miljömedveten person som förstår att att det egentligen är bäst att inte köra bil alls.Så vad kan man göra då? Det här är ett sätt att faktiskt prata om det svåra i att man inte kan leva ett miljövänligt liv just nu som människa. Det är en ångest för många, en stress. Man är fast i en värld som bygger på system som inte är miljövänliga från början, och jag tror inte på att sluta leva eller gå tillbaka till 1800-talet och börja köra häst och vagn. Jag tror teknologin kommer att ta oss in i en ny tid där vi kanske åtminstone kan begränsa effekterna av koldioxidutsläppen”.

När Hanna Fahl frågar om man då måste göra reklam för systemet, blir svaret:

”- Jag gör inte den här filmen för att jag vill ta ansvar i miljöfrågan., utan för att det är en kul grej. Jag får möjlighet att göra en film, sätta bilder till min musik och tjäna pengar”.

Volvo menar själv att detta är deras största miljösatsning någonsin, som innebär att nu har alla modeller en miljöbilsvariant. Samtidigt lanserar man en värstingmodell V60 Polestar som släpper ut 276 g CO2/km.

Och när jag läser vidare om den reko grabben Anders Gustafsson visar det sig att han under 13 år flygpendlade varje dag från Helsingborg till Stockholm för att vara VD på Hertz. Numera nöjer han sig med 43 mil bil per dag mellan Helsingborg och Göteborg.

I det perspektivet är naturligtvis Volvos miljösatsning gigantisk.  Att låta Robyn vädra sin tvehågsenhet, och därmed ge legitimitet åt Volvo som ansvarstagande när det gäller miljö, blir greenwash lik förbannat, om än väldigt snyggt gjord.

Och Robyns fråga i filmen: ”Skall man välja att se världen – eller skall man ha den kvar?” lämnas hängande i luften.