Horisontens tragedi

”I generationer har vi antagit att mänsklighetens ansträngningar skulle hålla den grundläggande balansen i världens system och atmosfär stabil. Men det är möjligt att med alla stora förändringar – befolkning, jordbruk, användning av fossila bränslen – koncentrerade till en så kort period, så har vi omedvetet börjat ett massivt experiment med planetens system.

Stabilt välstånd kan uppnås i hela världen, förutsatt att miljön vårdas och skyddas. Att skydda denna balans i naturen är därför en av de stora utmaningarna i det sena 1900-talet.”

Den som yttrade dessa tankar var Margret Thatcher, i ett tal till brittiska vetenskapsmän 1988. Thatcher, en av marknadsliberalismens verkliga förespråkare, var inte någon klimatförnekare, utan förstod alltså redan för 27 år sedan betydligt mer än många av dagens politiker.

Samtidigt startade en utveckling mot allt mer marknadsekonomi i världen. Kina liberaliserade sin ekonomi, det kalla kriget var över, apartheid försvann osv. På bara några få år fick 3 miljarder fler människor marknadsekonomi. Västvärlden gick in i en lång ekonomisk boom fram till 2007.

Tillväxttakten i de utvecklade länderna överskuggades av den i utvecklingsländerna. Och efter kraschen 2008 är det länder som Kina och Indien som hållit världens tillväxttakt uppe.

Tillväxten har automatiskt fört med sig en ständig ökning av energibehoven, som till övervägande majoritet tillfredsställs genom att vi eldar upp fossila bränslen.
Men så här kan det inte fortsätta säger forskarna. Mellan 2/3 och 4/5 av de kvarvarande fossila bränslena måste stanna i jorden om vi skall ha en rimlig chans att klara 2-gradersmålet.

Allt fler av jordens ledare har börjat förstå detta. Frågan är om vi kommer att klara detta tillräckligt snabbt. Vi har börjat försent, menar vissa forskare. Och det finns risk för en ny finansiell härdsmälta när investerare inser att fossila bränslen inte är gångbara längre – en del talar om en ”carbon bubble”.

Men klimatfrågan lider av ”horisonternas tragedi” menar bland annat Marc Carney, chef för Bank of England. Centralbanker och finansministrar är så upptagna med mer kortsiktiga problem som t ex inflationsbekämpning. Se på diskussionen här i Sverige där Ingves helt har snöat in på detta.

Jovisst regeringar tänker på klimatförändringar, men fokuserar på andra mer närliggande problem: arbetslöshet, integration och att bli omvalda.

Tricket här måste vara att förstå att det kostar mer att vänta. IEA, International Energy Agency, uppskattar att för varje dollar man undviker att satsa på förnyelsebar energi före 2020, kommer man att drabbas av en kostnad på 4,30 dollar efter 2020 för att hantera konsekvenserna av de ökade utsläppen. Berätta detta för vår riksbank och finansminister.

Att styra över investeringar till grön energi och en allt igenom grön ekonomi, måste vara en av de absolut viktigaste frågorna för våra politiker. Vi behöver en grön skatteväxling, mycket kraftigare och snabbare än vad vi ser för tillfället.

Kanske finns det något att lära av Thatcher även för hennes politiska motståndare?

Läs mer: The Guardian ”Can the world economy survive without fossil fuels?”