Självkörande bilar som mål eller medel

Idag har jag varit och pratat på ett seminarium om automatiserade och autonoma fordon, dvs självkörande och förarlösa fordon, som anordnades av Transportstyrelsen. Att Transportstyrelsen intresserar sig för detta beror på att de har ansvar för regler och lagar som styr trafiken. Och just nu är det en väldig hajp kring detta, vilket gör att det finns en stor efterfrågan från bilindustrin att lösa dessa legala frågor.

Förmiddagen ägnades åt genomgångar av internationellt regelgivningsarbete, ansvarsfrågan osv. För de flesta av oss ganska ointressanta redogörelser av hur detta arbete fungerar i olika kommittéer i Bryssel etc.

Eftermiddagen ägnades åt frågan om automatiserad kollektivtrafik, och därefter två externa föredrag, av mig och Chris Patten från VTI.
Jag försökte ge en nyanserad bild av hur forskning och diskussion pekar i två olika riktningar: de som lyfter fram de positiva effekterna, och de som mer visar på de mer skeptiska synvinklarna på självkörande bilar.

Det finns naturligtvis potential för många positiva effekter av självkörande fordon: ökad trafiksäkerhet, bättre framkomlighet, mindre utsläpp, minskad trängsel och minskat markutnyttjande. Liksom det finns en hel del farhågor om negativa effekter och mer skeptiska förhållningssätt: kan leda till stadsutglesning, det blir dyrt, konkurrerar med kollektivtrafiken, ökar bilåkandet, uppdaterade kartor är omöjligt, osv.

Både jag och Chris Patten lyfte frågan om att man bör börja med vad man vill uppnå genom de självkörande bilarna. Men de flesta diskussioner började i en annan ände och handlade om hur Transportstyrelsen kan och bör stödja industrin genom att se till att vi ett regelverk som fungerar.

På min fråga om vem som har ansvaret för att se på de bredare effekterna på samhället, fick jag inget svar. Men det borde kunna vara Transportstyrelsen, eller kanske Trafikverket, men de har ju inte längre den så kallade sektorsuppgiften. Båda har till uppgift att verka för ett transportsystem som uppfyller de transportpolitiska målen. Som det nu är det ingen som ser till denna helhet.

Bilindustrin borde också vara intresserad, men tycks fokusera på att bevisa de positiva sidorna. Men att hantera eventuella negativa sidor är ofta smart, istället för bli påmind om dem av kunderna.

Att självkörande bilar är ett mål i sig för bilindustrin tycker jag inte är konstigt. Det handlar om att produktutveckla, och att ta upp kampen med kollektivtrafiken om de allt fler resenärerna som väljer kollektivtrafiken för att man kan använda restiden till något.

Men det offentliga borde utgå från målen för vårt transportsystem och fundera hur självkörande fordon kan hjälpa till att uppfylla dessa. Och då måste det också ingå att belysa både för och nackdelar, och därefter utforma vägen framåt.

Som så ofta förväxlar vi medel och mål.