Almedalen 2015 – den som äger berättelsen vinner

Sitter under parasollet i Barsebäckshamn och summerar dagarna i Almedalen. Det har varit fyra intensiva och intressanta dagar och kvällar. Vår egen seminariedag med fem olika sessioner, fyra olika bra mingel, många intressanta evenemang, massor av spännande möten och diskussioner.

Detta var femte gången jag besökte Almedalen. Och det är intressant att konstatera att frågor som intresserar mig, städer, trafik, miljö och hållbarhet har blivit väldigt heta. Och detta har hänt de två-tre senaste åren. Min bild är att i år har dessa frågor nästan exploderat.

De två enskilt hetaste ämnena i år var definitivt hållbarhet och digitalisering. I skärningen av dessa låg en av våra fem egna sessioner, den om transport som tjänst, ett koncept där du abonnerar på rörlighet, och inte behöver äga egen bil. Och som vanligt när vi presenterar vårt koncept för detta,  EC2B, så vill folk ha systemet direkt. Lugn, det kommer.

Intresset var också stort för vår ranking av vilken svensk stad som har det mest hållbara transportsystemet, SHIFT2015. Byggd på ett europeiskt forskningsprojekt, med ett mycket stort antal indikatorer, och enkät. I år blev Malmö etta, Lund tvåa och Örebro trea. Läs mer på länken nedan om hur din stad hamnade.

Den av våra sessioner som var mest överfylld med folk var ”BRT vs TRAMS, vilket är bäst –  spårvagn eller buss?” PG Andersson, från Trivector, som är en av landets absoluta experter på båda systemen, höll ett mycket uppskattat föredrag som utmynnade i att det naturligtvis inte går att svara på frågan rakt av. Det beror helt enkelt på. Det finns t ex internationella exempel på både BRT (Bus Rapid Transit) som blivit dyrare än spårvägssystem och vice versa. Och skälet att överväga spårvagn, måste vara kapacitetsbehov. Därför kommer det i Sverige att behövas massor av busslösningar och BRT framöver, och bara några få spårvagnssystem.

I den påföljande paneldiskussionen blev jag mycket överraskad av att Anna Grönlund från Bussföretagen menar att det inte finns några situationer över huvud taget där spårvagn är ett alternativ. När jag efteråt frågade henne säger hon att hon helt enkelt inte tror på de siffror som presenterades. I min värld är det en inställning som inte gynnar bussbranschen. Och inte heller kollektivtrafiken.

Samma typ av nästan sektliknande inställning (där allt som inte pekar hundra procent i ens eget intresse förkastas som inte sant) har också BILSweden. De hade ett seminarium, som jag tyvärr missade, om hur städerna skall möta den ökande biltrafiken, för att visa att peak car inte är sant. De hade också ett seminarium med syfte att säga att det inte finns någon Bikes vs Cars, med hänvisning till Fredrik Gerttens film, dock utan att Gertten fick vara med i diskussionen.

Där fick man till en krama-varandra-stämning, där ingen av de inblandade, varken politiker eller representanter för cyklisterna, vågade eller ville lyfta de problem som faktiskt finns ibland även i svenska städer, med att man inte kan prioritera ALLA fordonsslag samtidigt. När Fredrik Gertten, på slutet ställde frågan om just detta, fick han bara till svar att det inte finns någon motsättning mellan cykel och bil. Punkt.

Själv medverkade jag i en panel för 2030-sekretatiatet och Fores om peak car. Där hade vi ett bra samtal om vad som krävs för ett hållbart transportsystem, mer än diskussion om peak car finns eller ej.

Själv lyssnade jag på många intressanta föredrag och panelsamtal med bra och öppna diskussioner t ex om cirkulär ekonomi, nudging och ett spännande seminarium med Fryshuset om hur företag kan göra sociala insatser för ungdomar i sitt CSR-arbete.

Att äga berättelsen, innebär i många fall att man får ett försprång gentemot sina meningsmotståndare. Det har de flesta organisationer som deltar i Almedalen förstått. Man försöker på många olika sätt övertyga och argumentera för att det sätt man själv uppfattar frågan är det rätta.

I de flesta fall sker detta på intressanta och inkluderande sätt, där olika aspekter belyses och diskuteras. Men att försöka få ägarskap över berättelsen genom att säga att man inte tror på motståndaren tror jag bara är kontraproduktivt. Det öppna samtalet, och lyssnandet, är en viktig förutsättning för demokrati och utveckling.