Nära är det nya svarta

Hur skall vi planera samhället för att transporterna skall kunna bli mer hållbara? Det är en fråga som jag och kollegorna diskuterar så gott som varje dag. I alla strategier och planer som vi jobbar med är detta en högst levande fråga.

Skall vi klara det måste vi arbeta på många fronter. Vi kommer att behöva massor av innovationer, ny teknik, smartare fordon, bättre bränslen och så vidare. Men vi måste också jobba med själva resandet.

Vi sitter fast i paradigmet att mer rörlighet alltid är bättre. Bättre för utveckling, tillväxt, frihet osv. Men om vi kan minska behovet av transporter, genom smart planering och styrning så vinner vi alla på det.

Prognoserna som Trafikverket gör visar att persontrafikarbetet med bil skall öka med 28 % fram till 2030. Om det blir så kommer vi inte att nå de klimat- och miljömål som är beslutade.

Fortfarande pratar vi om regionförstoring som om den bara hade positiva effekter. Och glömmer att den också betyder att vi skall resa längre. Ser man på tiden vi lägger på pendling har den ökat under senare år. Mest har kvinnorna ökat sin pendlingstid till jobbet. Skillnaden mellan män och kvinnor i detta avseende blir allt mindre.

När frågan kommer upp har man på många håll börjat säga att vi skall tidsförtäta. Och då tänker man att man genom snabba transporter, med tåg och buss, skall kunna minska restiden. Men forskningen visar att vi istället för att korta restiden väljer att resa längre. Det betyder att resandet ökar trots att det borde minska.

I fossilbränslefriutredningen visar man att ca 1/3 av minskningen av användningen av fossila bränslen fram till 2030 måste tas med det man kallar transportsnål planering. Om det skall bli möjlighet måste vi planera efter detta i vartenda beslut vi tar i våra översikts- och detaljplaner. Ger den här planen en möjlighet till minskat resbehov? Om inte måste vi göra om den.

Och detta arbete måste göras nu, inte sen. Det mesta av den infrastruktur vi kommer att ha 2030 finns ju redan idag.

Lyckas vi blir vi alla vinnare: Med nära till mer, behöver vi resa kortare sträckor. Och det betyder att vi kan gå, cykla eller åka kollektivtrafik till fler aktiviteter. Då sparar vi tid, pengar och miljö. Och blir friskare dessutom.

Nära är det nya svarta.

1 kommentar
  1. Christian Dymén
    Christian Dymén says:

    Christian Dymén

    Håller helt med. Samtidigt måste vi vara försiktiga med att använda buzz-words såsom den ”kompakta staden” och vara säkra på att exempelvis förtätningsförslag verkligen bygger på god kunskap om människors och olika gruppers vardagsliv, framförallt på stadsregional nivå. Så är tyvärr ofta inte fallet. Annars är risken stor att lösningar bygger på förenklade sanningar om våra komplexa vardagsliv…

    Svara

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.