Kaos är granne med bingo

En gång för många år sedan var jag med och skrev en revy som hette ”Kaos är granne med bingo”. Året var 1994 och Lars Noréns nattsvarta pjäs var på allas läppar. Skulle jag skrivit en revy idag skulle den kunnat heta samma sak. Just nu är det kaos på alla nivåer.

Det känns som vi befinner oss i den perfekta stormen, oftast bildlikt, men allt oftare även i verkligheten. I går kväll stod tågen stilla på södra stambanan, och mellan Göteborg och Stockholm, på grund av en storm igen. Och de blir vanligare ju mer klimatet påverkar oss. Hanteringen av dessa situationer från transportörer och Trafikverk är så fullständigt usel att man undrar hur det kunnat gå så illa.

I veckan beslutade regeringen att man måste kunna stänga Öresundsbron ”för att minska risken att den allmänna ordningen eller inre säkerheten påverkas till följd av den stora tillströmningen av asylsökande”. En oerhört drastisk åtgärd, som så tydligt visar hur nationalstaterna inte harmonierar med hur världen ser ut idag.

Terrorismen och läget i mellanöstern ökar kaoset ännu mer. För varje terrordåd blir världen mindre öppen. Och hela flyktingkrisen beror ju på att det öppna Europa som vi jobbat för i 50 år helt håller på att falla samman. Frågan är om EU kommer att överleva detta kaos. I mitt huvud förstår jag inte varför EU inte är byggt så att alla länder måste dela lika på denna typ av ansträngningar. Är det liksom inte en av idéerna bakom en union? Fast å andra sidan har ju kommunerna i Sverige agerat på samma sätt…

I Paris diskuterar man klimatet. Och flera länder har lyft frågan om inte 1,5 grader är det mål man måste sikta på. 2 graders-målet kommer att ge för mycket oönskade effekter. Många har hakat på, men oljestaterna opponerar sig naturligtvis. Fortfarande verkar det finnas en optimism bland de som är på plats. De stora ledarna har ju uttalat att frågan är viktig. Men det tycks allt mer som att frågan inte kommer att lösas på nationsnivå, utan av städer, regionen, näringsliv och andra organisationer.

Har funderat på detta kaos under veckan. En vecka när jag i två dagar suttit på mysiga The Lodge på Romeleåsen och jobbat med affärsmodeller. Och veckan avslutades i går på Urban Innovation Labs lilla mysiga kontor vid Folkparken i Malmö. Där satt vi i våra mysiga Lamino-fåtöljer med lammull och jobbade med våra modeller för hur man mäter effekten av sociala investeringar.

Är det så vi människor kommer att göra? När kaoset står utanför dörren, kryper vi in i våra kokonger? Och vilka konsekvenser får det för öppenheten, och vår förmåga att komma med lösningar?

Glöm inte att det kinesiska tecknet för ”kaos” är samma som för ”möjlighet”. Ur kaos föds nya lösningar. Plötsligt blir det bingo! Men det krävs mer av öppenhet, kreativitet och beslutskraft. Och vilja. Inte sen. Nu.